Har nu som de flesta av er där ute precis tagit mig igenom ännu en julafton med allt vad det innebär. Vi har fått ännu ett påslakanset och en hel drös med nya glas (vilket vi ifs har önskat). I samma veva har vi gett bort vad resten av släkten önskar sig och plånboken känns påtagligt tunn.
Mitt i detta har det uppkommit ett litet dilemma, en när och kär har ringt och frågat om denne kan få låna en tusenlapp till framtida dubbel hyra vid lägenhetsbyte. Inget problem med detta dock vet jag att det där "lånet" kommer bli en gåva då jag aldrig kommer se röken av de där pengarna igen. Jag gillar verkligen personen och tusen kronor är inte så mycket för mig och flickvännen det är bara den svidande känslan av att jag vet att pengarna inte kommer tillbaka. Det nästan löjligaste problemet är att om denna person istället frågat om den kunde FÅ 1000kr hade jag antagligen inte haft några problem utan det är just att det är ett "lån" som ej kommer tillbaka...
Någon där ute som har några tankar om detta?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Det ar alltid svart i sadana har situationer, sjalv har jag haft vanner som betett sig pa samma satt. Jag haller helt med att just tanken att det ar ett lan som inte kommer tillbaka gor att det svider lite extra. Jag ar inte snal men jag forvantar mig att nar folk sager att de ska ge en nagot tillbaka sa gor de det.
Jag har inte direkt nagot rad att ge tyvarr, om du nu inte skulle vilja prata med denna personen om hur ett lan faktiskt fungerar...Du far overvaga vad som kanns bast for dig.
Jo den tanken har slagit mig, skall nog diskutera detta med personen ifråga och klart och tydligt framföra att det är ett lån denne har bett om och att det är ett lån dom får.
(Givetvis räntefritt, Martinbanken är ganska givmild på den fronten)
Jag skulle säga nej, om det inte var någon som stod mig väldigt nära. Då skulle jag ge pengarna som gåva.
Om personen inte betalar tillbaka trots att du poängterat att det är ett lån blir det väldigt jobbigt.
jag skulle också säga nej, man hjälper ingen med att vara så snäll, snarare skämmer man bort dem så att de vet att de alltid kan komma tillbaka och "lånet". Säg att du investerat dina pengar och därför tyvärr inga har att plocka fram nu el nåt
gott nytt år också
Sånt där är alltid svårt. Har inget problem själv men en vän till mig får ständigt "låna" ut pengar till sina föräldrar för att de inte kan täcka sina fasta kostnader... Efter några dagar visar det sig att de köper dyr mat eller spelar på lotto. Visst, det täcker fast kostnader också - men bara tanken på att mina pengar skulle gå till mina föräldrars nöje... Och detta sker tydligen flera gånger om året, och så handlar det inte om någon tusenlapp utan om flera. Klart man hjälper sin familj, men det finns en gräns (och framförallt ska pengarna vara en hjälp och inte en möjlighet för dem att leva lyxliv på mitt slit).
Skicka en kommentar