En av min mammas barndomsvänner tog livet av sig för någon dag sedan, hon ringde mig idag upprörd och undrade efter min pappas mobilnummer (mina föräldrar har varit skilda i snart 20år)...
Att livet kan ändras så fort..
Själv har man ju haft sina toppar och dalar men aldrig sjunkit så lågt i dalarna att man vill ta livet av sig. Vet inte några som helst bakomliggande orsaker eller ens vem personen ifråga var men det är så långt borta och främmande för mig att jag faktiskt inte förstår.
Antar att man måste ha varit nära gränsen för vad man klarar av för att kunna sätta sig i samma situation..
Själv planerar man 10-20år fram i tiden så gott man kan, hoppas självklart på att man då har den ekonomiska frihet jag strävar efter.
Usch å blä, va trist allt kändes just nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar