Jag måste motvilligt erkänna att jag och min bättre hälft är nördar, vi har fyllt lägenheten med en del onödiga elektronikprylar så som de flesta nya tvspel, bra dator samt annat smått och gott som nya mobiltelefoner och mp3spelare..
Alla dessa prylar äger vi till fullo, inga smålån, inga "köp nu betala när du dör" lån. Saken är den att jag tycker att vi har det ganska bra, visst vi har fortfarande kvar våran gamla 25" tv och vi funderar på att köpa en ny men bara med pengar vi kan undvara, det är nu som jag börjar tvivla på min omgivning och mina arbetskamrater och jag skall förklara varför.
Satt i lunchrummet på jobbet för någon vecka sedan och lyssnade på några av mina kollegor som försökte bräcka varandra med sina prylar. Det visade sig att dom egentligen inte äger någonting, visst om några månader när den där tv'n är avbetald kommer dom att äga den själva men då kommer det ju alltid något annat?
"Jag och en kompis har precis köpt en bostadsrätt för ca 2miljoner, det är hur smidigt som helst då man inte behöver amortera något utan bara betala räntan"
Är det så min (75-85) generation ser på lån och liknande? Om det är så den stora massan ser på omvärlden och hur man får "materiel rikedom" så kommer våra banker snart att äga allt. Nästan så det kanske kan vara värt att investera lite i väl utvalda banker måtro?
Det är samma sak när man läser om hur hushållen ser på bostadsmarknaden, Hushåll mindre oroade för boprisfall jag förstår inte hur alla fortfarande kan tro att priserna kommer fortsätta öka i samma utsträckning i för all framtid. 20-30% värdeökning per år? Allvarligt? Personer lånar utan problem 2miljoner för att köpa en trevlig 3a någonstans i stockholmsområdet, det är sjukt mycket pengar!
Människor måste ha någonstans att bo och jag själv har självklart funderat på att köpa en bostadsrätt eftersom man vill ha något eget som man inte "hyr". Men man hyr ju lägenheten av banken tills den är betald. Banken har din alldeles egna lägenhet som säkerhet för ditt lån vilket innebär att din egna lägenhet inte är din alls eller hur?
Blev ett långt inlägg idag, hoppas jag inte tråkat ut er för mycket
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag håller med om att man baxnar när man hör om lånande och avbetalningar. Jag är tvärtom mycket rädd att investera i banker, det är ju bra så länge folk kan betala sin ränta, men när de inte kan det längre ... blir det inte bra för bankerna. Se bara subprimekrisen i USA.
Men ränta, man kan också se det som att man via ränta "köper" pengar att köpa en bostad för. Det är ju du som äger den, men vill banken ha pengarna du ännu inte betalat för lär du ju skaffa fram dem på något sätt, t ex genom att sälja bostaden.
Mycket sant och intressant.
Men det är skillnad på bank och bank när det gäller låna =) Våra grannar som ligger lönemässigt som jag, fast de är två, har ett nybyggt hus för säkert 2,5 miljoner, pool och bil och you name it. Det var alltså inga problem för banken att låna ut dessa miljoner. Det är ÖVER en miljon VARDERA. Och det är ju inte så mycket om man jämför bygga hus i andra delar av landet. När JAG skulle låna 100 000 själv till min bostadsrätt, så var de TVEKSAMMA. Trots att jag sa att jag hade 100%-tjänst (men jobbade vid tillfället 75) så fick jag nästan ta med mamma som medlåntagare. (???)
MEN, det är jag glad för. TÄNK om banken gått med på att låna MIG en miljon, jag hade ALDRIG fixat det!
Nä det är precis detta jag menar, min tjej har en kompis som gick lånade med argumentet
"Jamen det förstår du väl att vi aldrig kommer betala av detta lånet"
För mig tycket jag det låter helt otroligt, men jag antar att det inte finns någon bättre lånekandidat för banken eftersom dom alltid kommer få ut max ränta av de personer som tänker så
Skicka en kommentar